21 juli 2008

Tove Jansson

Kort om gästen: Det var Navid som introducerade mig till Hellsongs och Harriets fullkomligt underbara röst. Jag bloggade om henne direkt. Lyssnar du förstår du varför.

"Johan bad mig att ge något vidare som inspirerar mig.
Det vill jag gärna, men det kommer inget för just nu så är jag så jävla arg på musikbranschen.
Imorrn ska jag flänga iväg till Berlin och skälla ut utvalt skivbolag. Så jag är alltså inte inspirerad alls för tillfället. Eller så är det det jag är. Av lilla My. "Man får aldrig ett ansikte förrän man lär sig att slåss" säger lilla My i berättelsen om "Det osynliga barnet."

Och då vet jag att Tove Jansson inspirerar mig. Hon är min husgud. Om du bara tänker läsa en bok i ditt liv, läs muminböckerna. Allihopa helst. "Farlig Midsommar" först och främst.

Tove Janssons känner människorna. Våra tillkortakommande. Drömmar och vad vi längtar efter. Och hon är fantastiskt rolig med underfundig humor. Rent och krasst. Enkelt och vackert. Underbart.
Allra mysigast är om någon av dina vänner läser högt för dig. På en madrass på en gräsmatta vid havet. Med sovsäckar om sommaren inte riktigt håller värmen. Med mörk choklad och en god snus under läppen. Alla ligger i en hög. Högläsning. Då känner jag mig helt trygg, älskad, inspirerad, närvarande och lycklig.

Hi hi hi...nu är jag inte så arg längre när jag fick tänka på något jag verkligen älskar. Tankens kraft alltså:) Och kamplusten har gått från trotsig tonåring till sofistikerad förhandlare. Nu jäklar ska musikpamparna få sig en omgång och fatta att dom måste betala för bra musik. Nu måste jag vika tvätt och packa min resväska.

Upp till kamp, allt gott, kärlek nu, respekt alltid."

Harriet Ohlsson © 2008