22 juni 2007

Min farfar

Kort om gästen: Jag skrev om Gisela för snart tre år sedan. Då hade min blogg funnits i två dagar. Hennes hade funnits länge. Hon är väldigt svår att fånga in i någon slags mental låda eller sätta etikett på. Hon är allkonstnär i ordets allra vidaste och mest positiva bemärkelse.

"Min farfar hette Rudi Fleischer. Han lever inte längre, men han fortsätter inspirera.

Farfar föddes 1904 i Tyskland. Nästan 102 år senare dog han i Malmö. Det ovanligt långa livet var långt ifrån enkelt. Farfars pappa stupade i första världskriget och när andra världskriget var ett faktum blev farfar hemkallad till Tyskland av Hitler för att kriga. Han vägrade, och förlorade därför jobbet på den svenska maskinfabrik där han arbetade för tillfället. De hade avtal med Tyskland och ville hellre behålla avtalet än en bråkig arbetare.

Farfar var aktiv motståndare till nazisterna och förföljdes av svenska nazisympatisörer. När kriget äntligen var slut blev det lugnare, men farfar kunde inte besöka sina hemtrakter i Östtyskland förrän på 50-talet.

Min farfar inspirerar mig för att han gjorde motstånd, men också på grund av sin livsstil. Han var väldigt noga med att äta hälsosamt. Efter att ha jobbat på strumpfabriker som maskinist i hela sitt liv sadlade han om och drev hälsokostaffär i Malmö.
Han åt inget kött och han gick ut en timme varje dag, även när han var riktigt gammal. Tills att han var 97 år gick han och dansade på söndagar. Anledningen till att han slutade var inte för att han inte orkade, utan för att han tyckte det kändes lite knäppt att alla andra var 20 år yngre än honom. Rollatorn fick han först när han var över 100 år.

Min farfars bakgrund inspirerar mig. Han gjorde mig intresserad av att läsa tyska och flytta till Berlin. Vistelsen där gav i sin tur otroligt mycket.

När jag var liten bjöd farfar på en c-vitamintablett istället för godis och det var kanske inte så kul just då, men idag kan jag tacka honom och tycka att det minsann var en bra grej. Jag vet inte om han vet hur mycket inspiration han gav och fortfarande ger, men jag hoppas det. Efter att han dog gjorde jag en kortfilm om honom. Jag tror att han hade gillat den om han hade fått se den."

Gisela Fleischer © 07