25 maj 2007

Harmony Korine

Kort om gästen: Viktor hittade hit efter att han hört mig bli intervjuad i direktsänding dagen efter Guldbaggegalan. Han är vårt lands nu mest relevanta debutant. Debuten "Kaplsar" reser sig som ett ljustorn. Det går heller inte skönja någon bortre gräns. Hans poesi är stratosfären. Bortom ord. Liv.

"Jag inspireras av Harmony Korine. Bara namnet är en dröm, i samma klass som Miranda July och Luke Skywalker. Harmonys filmer är också namn i sig, Gummo, Julien Donkey-boy, Mister Lonely, och de lyser synliga i mina egna filmer och dikter.

Harmonys och mina filmer har alltid en viskande poetisk berättarröst ur synk med bilderna. Bilderna som oftast bara är barn som stirrar in i kameran. Bilderna som inte tycks vilja lägga sig i ordning, genomlyser varandra för att berätta en skräpig historia, inom poesin skulle man kalla det brus, sprawl. Inget man skulle kalla min poesi i första hand, men jag älskar känslan av att vadsomhelst kan komma härnäst, en drömmarnas dramaturgi. Här älskar jag att skräpet inte är sorterat, att man kan hitta trasiga kristallkronor bland tuggummipapper, det gör också tuggummipapper till ljus att hänga i taken.

Julien Donkey-boy är inte bara gjord efter reglerna för Dogma 95, utan också efter Harmonys egna manifest, the Mistakist Declaration. Punkt 10 lyder: only in randomness and "mistakes" can one truely announce what is too deep to express in a direct and true way. Punkt 11 lyder: football games, science projects and explosions. Detta är inget jag vill följa i min poesi, men om det gör filmer lika levande som Julien Donkey-boy, så kör. I Julien Donkey-boy finns en blind konståkare, Werner Herzog pratar om Dirty Harry och dricker High like Everest ur en toffel, en gravid Chloë Sevigny skuttar genom ett fält i solnedgången och sjunger jesussånger, Victor Varnado rappar om att han är en svart albino. Inspelad på video är färgerna bland de vackraste sett, grovkorniga och frätande starka, som färgerna i Pipilotti Rists videor.

När Harmony var på Letterman sista gången (och jag menar verkligen sista som i Harvey Pekar och Crispin Glover) drömde han om att regissera Titanic II.

Jag gillar tanken på att dela ut en storbudget till någon som under några fattiga år - efter att två av hans hus brunnit ner - bott i en trädkoja i Nashville iklädd en pälskappa och dollarglasögon. Jag gillar att den franska modedesignern agnes b. har gjort just det, så Harmony kunde göra den film om fallskärmshoppande nunnor han hela tiden pratat om. Mister Lonely har precis haft premiär i Cannes och klippet där Micael Jackson går med Marilyn Monroe genom en solig park i Paris bådar magi.

När någon frågar vem som ska göra filmversionen av min diktsamling Kapslar svarar jag Harmony Korine, med en blockbusterbudget och väldiga scenbyggen. Jag pratar ofta om att det populärkulturella inspirationsledet också måste ledas genom poesin, att poesin inte får vara något som står utanför och bara handlar om sig själv. Den ultimata cirkeln måsta vara att filmatisera en diktsamling i långfilmsformat. Har det gjorts någonsin? Harmony du får.

Till sist har Harmony också gjort världens bästa musikvideo,
Sonic Youths Sunday, med barnstjärnan Macaulay Culkin som i sjömanskostym, cylinderhatt och två armbandsur slickar sig om farligt röda läppar i extrem slowmotion.

A perfect ending to a perfect day
A perfect ending, what can i say to you - lonely sunday friend
With you - sunday never ends


PS. Missa inte när Kristoffer Zaar gör dansmusik av Gummo i underbara Boys are like that, när Darby, Dot och Helen säger where i kör och Kristoffer verkligen använder det som en kör, måste man bara rysa."

Viktor Johansson © 07